Tankarna tar aldrig slut
-Vart är Niclas nu
-Hur ska hans omgiving klara sig igenom detta
-Hur ska vi kunna leva vanligt igen
-Hur hårt tar andra det när jag, som inte ens var så nära, grät som aldrig förr.
-Hur mår Arone?
-Kommer han vakna?
-Om han vaknar, kommer han vara densamma?
-Kommer han orka leva
-Hur kommer folk se på honom?
-Kommer folk förstöra honom mer än han redan är?
-Kommer den överlevande kunna förklara?
-Kommer han vara den enda som överlever?
-Hur ska vi leva vidare?
-Varför race?
-Varför gick det så fel?
-Varför, trots alla upplysningar, varför race?..
-Varför tog crashen 2, kanske 3 liv?..
-Dom är för ung för att inte leva längre..

Tankarna tar aldrig slut, svaren infinner sig aldrig. Och ett leende, usch så fejk..

Idag har jag jobbat, jag tog mig upp ur sägnen, gick till jobbet, log åt kunderna. Precis som vanligt
Serverade maten, precis som vanligt
Sa: sådär,var så god, precis som vanligt.
Trots det, så kändes ingetning som vanligt idag. Allt kändes så... fejk... så påklistrat.
Det där leendet, usch. Nej, jag ville sätta mig bakom den där disken, bara sitta där. Titta på skåpet mitt emot. och bara stänga ute allt.

Nu ska jag se på en film, en film som är sorgsen. Då kan man gråta, med filmen.
Även fast man vet, att det är inte orsaken till att man gråter i själva verket..

Godnatt