All that still matters is love ever after, after the life we been throgh



Jag måste bara berätta, och usch så irriterad jag är! I alla fall. Jag och några fler satt ute i väntan på att lektionen ska börja. Vi ser hur det kommer en gammal tant med rullator. Hon går till dörren och vi avvaktar i väntan på att se om den söta lilla tanten får upp dörren själv. Det får hon inte och jag är just påväg att vandra dit och öppna dörren, men ser att det kommer en kille som är påväg ut. Vid det här laget står hon med halva rullatorn utanför och försöker få upp dörren. Det finns två dörrar. Killen tar den dörren som hon inte står vid och går bara vidare. Jag reser mig upp och håller upp dörren för henne. Tycker jag känns mer som en självklarhet än något annat. Hon tackar så mycket och säger; åhh vilken tur att det finns människor som dig som hjälper till. Det är ju min första dag med den här rullatorn så vet inte riktigt hur man gör än. Också ler hon. Åhh, blir faktiskt lite irriterad bara jag tänker på det.

Hur som helst. Historia prov imorgon. Har suttit och skrivit av hela häftet nu. Så nu är jag ruggit less på att plugga!!

Jobbar torsdag på travet, fredag Mias och även på söndag! Men det är pengar :)

 
Just face it, just smile. Easier said then done..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0