Hejsan världen! Har ganska nyss kommit hem. Åt kött, ris och tzatsiki till middag och för första gången på 3 och en halv vecka drack jag mjölk! Jag vet inte vart jag ska börja om ghana veckan. Men har ju skrivit lite varje dag i en bok, så tänkte skriva det här nu. Men ni får väl räkna med ett låångt inlägg! :) 

Den 1:a feb lämnade vi Umeå bakom oss och åkte till sthlm där vi sov på rest and fly. Detta var även kvällen när Teo kommer in till sitt sovrum och säger : Alltså killar, ni måste hjälpa mig. Jag har skitit i duschen. Ni måste komma och hjälpa mig alltså. Det rinner efter kaklet! Daniel (Bygg) respons på detta blev; Vad är du för en sjuk jävel?

Dagen därpå, den 2 feb, bar det av mot Ghana via Amsterdam. Vi kom till Accra på kvällen, Klev ut i en vägg av värme! Träffade några Ghananska vänner och åkte sedan vidare till huset vi från BF skulle stanna några dagar medans pojkarna och Gabriella skulle vidare till Kpandu.

Den 3:e stannade jag hemma i huset pga magsjuka. BF tjejerna åkte runt och for på lite finare förskolor och NTTC. El, Bygg och VVS åkte vidare till Kpandu.

Den 4:e var magsjukan över, men istället hade nu mina fötter svällt upp till det dubbla och det gjorde förjävla ont att gå på dom. Men tänkte att det går väl över snart.

På fredagen åkte även vi upp till kpandu. Satt under mangoträdet som sedan skulle komma till att bli en liten tradition som bestod av småprat, stora och små samtalsämnen, djupa och yttliga. Men det var trevliga stunder där under.

Lördagen den 6/2 - vart det en lugn dag. Vi fick se den lata ghananska sidan speciellt här. Hade tagit ca 3 min att gå till Elvis med familj, men näe, vi tog bussen. Men aja, skönt att inte behöva gå kanske. Dock påtal om buss! Vår chafför från Accra till Kpando var jätte duktig, saktade ner inför gupp, körde i lagom fart osv. Vår förare i Kpando däremot var mindre duktig. Gick fort som satan, att trycka på bromsen fungerar icket tydligen, utan istället hänger man sig på tutatn och tvärnitar om ddom inte flyttar på sig, eller är det ett gupp så svänger man så hela bussen lutar. Inget för den som är åkrädd iaf. Frida, Emma och Anneli, vi snackar den galna busschaffören gånger 10!!

Söndagen den 7/2 - Vi for till kyrkan. Mycket sång och musik. Vi fick smaka bröd och vin, vinet smakade smultronsaft! Efter det for vi och såg på fotboll. Det sög, så jag, Frida, Elina, Bella, Alexander, Teodor och kollade runt lite på marknaden osv. Efter maten gick vi ner på stan och träffade den Ghananska maffian. Det var ganska coolt måste jag säga. Satan va makt dom hade och där satt vi brevid

Månaden den 8/2 - Vi for och tittade på nuardini, skolan där killarna plus Gabriella byggde två klassrum. Kan säga som följande, att pedagogiskt undervisningsmatrial finns det massor av, men dom använder det inte. Sedan for vi till Missahoe. Här har dom ett fint barnhem, mycket färger, massor med pedagogiska material på väggarna men samma sak här så används det inte.

Resten av veckan var Isabel och Elina på Missahoe och jag och Frida på nuardini med tillhörande ghananer. Intressant att se hur mycket barnen kunde lära sig.

Lördagen den 13:e åkte vi till ett vattenfall och badade och solade där. Svalkade riktigt skönt från vattenfallet och fick min första bränna denna dag, inte skärsligt mycket dock. Sedan på kvällen hade vi takfest och sedan gick vi på disco. Det var väldigt läskigt. Så alla svenska tjejer var gift med någon av killarna i gruppen helt enkelt!
Deras dans är läskig...

Söndagen den 14:e åkte vi till voltasjön, världens största konstgjorda sjö. Gav ut lite fotbollar också.

Nästa vecka bytte vi till missahoe och Elina och Bella till Nuardini. Ska berätta om två barn, för  det är dom jag anser vara mest värda att tala om. Första barnet har Aids. Hon är alltid glad, väldigt smart flicka och riktigt framåt i klassen. En duktig elev helt enkelt. Men det känns så fruktansvärt att hon är så ung. Hon är väl typ 6 år gammal. Men vi hoppas ska kunna starta en insamling i hennes namn!

Det andra barnet som håller mitt hjärta i dess hand är en pojke som sitter i ett tomt klassrum eller inne i mörkret i matsalen  i en rullstol hela dagarna. Han sitter där, sover där och har inget att leka med. Han äter bara smulorna från hans rullstol. När Richards mor blev gravid var hon beroende av droger, försökte göra abort men misslyckades. Så när Richard föddes så gav hon honom ca 10 stycken valliumtabletter och lämnade sedan bara bort honom. Men det värsta är att richard kan gå, han är 12 men går som ett barn som precis lär sig gå. Man kan gå med honom i bara en hand och han går. Han håller krampaktigt tag i handen, men sliter man lös den och han får komma gående mot en så klarar han det med. När Bella och Elina frågat varför dom inte låter han gå istället för att sitta i stolen hela dagen svarade dom att dom inte hade tid. När vi sedan frågade handlade det om att han äter allt han hittar. Och det är visserligen sant. Men det gör alla barn, visserligen när dom är små, men dom lär sig ju. Richard är 12 år gammal, men psykiskt är han på en tvårings nivå ungefär. Är det något barn jag velat ha med hem är det honom.

Sista lördagen den 20/2 så var det avslutningsfest för oss. Vi hade alla våra ghananska uppsydda klänningar / shortor på oss. Den ena värre än den andra. Labans skål var awsome!

Söndag den 21 / 2  tll den 24 / 2 tillbringade vi på coconut groove hotel. Usch va skönt med en dusch som fungerade och inte en petflaska man hällde över sig och en toalett som man visst gick att spola.

Nu tänkte jag avrunda här. Vet inte vad jag ska säga egentligen. Men kan säga som så att vi ska vara ruggit glad över vilken bra utbildning vi har. Och genom detta utbyte har man lärt sig mycket om sig själv. Hur man fungerar som pedagog även om inte språket inte klickar. Eller hur man kan ändra någons syn till det bättre. Eller hur man kan lära sig utifrån andra.
Lägger upp bilder i nästa inlägg.