Quit playing games with my heart


Isabel och Elina var här nyss. Vi såg på Dear John, Jävla snyftar film..
Ja, jag gråter till filmer, till serier.
Jag toktjöt till private pracitse. Dock var det dagen efter studenten så jag misstänker att jag inte bara grät för filmen.
Är det så för er också? Att ni ibland inser att ni gråter för något helt annat än vad det egentligen är? Som om man ska ha en anledning som inte är lika " patetisk"?