Dags att skriva av sig lite.

De senaste veckorna har vart väldigt upp och ned för både mig och E. Hela vårt liv vändes upp och ned kan man väl lugnt säga och en del svåra beslut låg framför oss. Framförallt ett speciellt. Men nu har vi kommit fram till ett beslut. Om det känns rätt? Ja, så rätt det nu kan kännas. Det känns riktigt tugnt, men å andra sidan så vet jag att det är rätt beslut i nuläget.

Vårt förhållande har vart tufft den senaste tiden. Mycket beroende på ovissheten. Igår kändes allt jävligt tugnt men efter att ha pratat i två timmar kändes allt genast bättre. Känns som att vi kom fram till något iallafall och nu känns allt mycket ljusare.

Vad gäller henne, så bryr jag mig inte så mycket länge men kunde inte låta bli att läsa det där inlägget.
Vi var vänner länge, det funkade inte.
Du vet lika väl som vi att det aldrig kommer ha någon slags relation igen.
Vet därför inte varför man känner att man behöver höra av sig vare sig det handlar om en pensel eller liknande.
Det var inget att brusa upp för, egentligen.
 Vad hon sa fanns det säkert en anledning bakom.
Hon har mer rätt att känna så mot dig än vad jag har.
Spelar ingen roll om det var för två år sedan eller om det var när vi var 10 eller om det var igår.
Det spelar ingen roll.
Hon kommer alltid känna såhär mot henne. Det förstår jag. 
Tycker bara att det är kanske lika bra att hålla det på en nivå så man kan hälsa på stan och inte mycket mer därtill?
Som du säger, vi är vuxna människor. Det är bara acc att vi inte är vänner längre och aldrig mer kommer bli.