If I'm not the one, why are we holding on?
Whats the point in all this time, just to find, there is nothing here between us?

Var i Vännäs igår hos Frida och Björn på fest tillsammans med massa andra. Däribland oj och Sebastian och deras lilla dotter Alice var med, tre månader. satt där med henne i knäet och insåg att shit, det kunde vart jag om 5 månader. Hur sjukt är inte det? Å det är så mycket olika känslor jag får också. Det är allt ifrån, gud vilken tur, skulle aldrig kunna allt man bör kunna å pappan hade vart 80 mil bort. Medan en annan del av mig lite smått skriker, va fan har jag gjort. Men tror det bara är en del av processen av att ha varit gravid och gjort en abort. Det är det jag hoppas på, att jag ska förstå till 100 % att det var rätt val någon gång framöver och inte behöva ångra det hela.

I det stora hela är det bra med mig. Börjat på p-piller igen, så mitt humör har väl en tendens att gå lite upp och ner så att säga!

Jaani, mycket mer än så hade jag inte att säga!